Rapport

Test

Onsdagen den 17:e februari besökte jag vår anläggning i Kibisi, Kiboga. Till min stora glädje var även Harriet (vår styrelsemedlem) och hennes syster Dorothy på plats. Dessutom en ytterligare syster till damerna nämligen Susan Banuri. Naturligtvis var även vår allt i allo och manager Charity där.

Vi började med att titta runt på våra odlingar för Agroforestry. Dom hade nyss skördat Irish (vanlig potatis) och väntade på att skörda sötpotatisen. Nu förbereder dom ett stort område (uppskattningsvis ca 4000 m2) för att odla tomater som de har en bra avkastning på och som växer bra i den marken. Sammanlagt planteras 6000 tomatplantor som vi numera kan bevattna tillräckligt.

Man har deltidsanställt en ny lärare Patrick Sewalu för agroculture utbildningen. Han höll som bäst på med att driva upp ca 1000 nya tomatplantor.

Vi inspekterade den nya solcellsdrivna brunnen som är helt fantastisk. Den beräknas ge vatten till våra odlingar, skolan och även kunna bidra med vatten till byborna. I detta område som normalt är väldigt torrt är vi helt överväldiga att vi kunnat få nästan obegränsat med vatten.

Vidare till skolan som Dorothy bedriver via CCM. Skolan är idag väldigt enkel med en liten permanent byggnad för två klassrum plus expedition. Resten är provisoriska träbyggnader med jordgolv. En nybyggd toalett (latrin) finns också.

Där hade vi ett möte med rektorn Malinzi Banuri som visade sig vara en ung och väldigt engagerad person. Vi talade om den generellt dåliga skolutbildningen barnen får i Uganda. Hur dom får teoretisk utbildning utan praktiska övningar vilket innebär att de inte vet hur de ska använda sina kunskaper. Det var riktigt upplivande att tala om vilka enkla möjligheter det finns för att låta barnen direkt lära sig nyttan av kunskaperna och bli nyfikna på att veta mer. Malinzi var väldigt ivrig och hade många idéer om hur han skulle vilja utforma undervisningen. I samband med den diskussionen kom vi naturligtvis in på ämnet hur och i vilken form Sweduga skulle kunna tänkas medverka till utvecklingen av skolan. Där bestämdes för ett möte i Entebbe på nästkommande fredag den 19:e februari.

Harriet och Dorothy hade bjudit in en advokat som var tänkt att hjälpa till med utformning av en tänkt samarbetsstrategi. Det visade sig snart att det förslag han hade skulle bli väldigt mycket administrativt arbete med ytterligare en organisation. Så vi skickade hem honom och fortsatte vårt resonemang.

Vi talar om 3 organisationer som vill samarbeta. Sweduga, AFRCUG och CCM. Det förslag vi diskuterade är att helt enkelt bilda en samarbetskommitté med 2 representanter från vardera organisationen. Där ska utformas riktlinjer och krav på hur samarbetet ska går till. Jag som representerar Sweduga menar att vi gör en kravlista på hur vi vill att redovisningen till oss ska se ut. Medel till dedikerade projekt med tydliga instruktioner för budget, betalningsrutiner, bokföring, uppföljning osv. Vidare hur beslutsordningen ska vara. När vi fått ordning på bokföringen i Kibisi och Katwadde ser jag det som vi enkelt kan gå vidare och involvera nya projekt i det. Vi tog oss friheten att föreslå att Eric tittar på hur instruktionerna och kraven från Sweduga skulle kunna se ut.

Den provisoriska skoldelen

Katwadde

Den söndagen 21:e februari hämtade jag upp två vänner i Entebbe som anlänt på natten. Vi drog vidare direkt till Katwadde. Dom var ganska trötta så det blev en tidig kväll.

Dagen efter började vi med ett besök på vår lilla klinik. Och talade med vår barnmorska Sylvia. Det var 4-5 patienter när vi var där. Vi diskuterade hälsoläget i byarna och konstaterar att allt blivit avsevärt bättre om man tittar några år bakåt i tiden. Barnadödligheten och undernäringen har i stort sett försvunnit.

Därefter åkte vi runt och inspekterade alla vår 5 brunnar i byarna. En fungerar utmärkt. En behöver bytas packningar i. Men resterande tre behöver större åtgärder. Med oss hade vi en ingenjör Deo som noterade allt och vill komma med en offert på nödvändiga åtgärder.

Ute i byn Kasala mötte vi representanterna för den första kvinnogruppen jag träffade när jag först kom till Uganda. Det var ett verkligt kärt möte. På eftermiddagen visade jag mina vänner runt i Staden Masaka och avnjöt en lunch på den lokala restaurangen Tabula Biancy. (Lokal food).

Dagen efter besökte vi kliniken igen och hälsade på dr Muwanga som jobbar tisdagar och torsdagar. Nu var det betydligt fler patienter där. Han är oerhört älskad och respekterad av byborna. Även han konstaterar att våra åtgärder i Katwadde området har gjort en fantastisk förbättring av hälsoläget. Efter det startade vi den långa färden till Jinja som tog nästan 9 timmar efter diverse missöden med vår bil.

Jinja den 24 februari 2021

Dan Adolfsson

Representanterna från kvinnogruppen i byn