Aktuellt

 

På bilden: Från vänster Anna Sundell rektor på Kabojja skolan i Kampala samt resenärerna Annica Pettersson, Göran Olausson, Lena Stålklo och Bengt Gunnarsson

Så var det äntligen dags för vår resa till Uganda. Resan hade tidigare blivit uppskjuten pga. olika anledningar, men nu skulle den bli av.

Annica, Lena och Göran åkte från Stockholm till Istanbul och Bengt från Göteborg. Sedan från Istanbul till Kigali för teknisk mellanlandning och därefter till slutstationen Entebbe.

För alla förutom Bengt var det första resan till Uganda.

Vi kom fram till Uganda tidigt på morgonen 05.00, efter en natt utan sömn på planet. På flygplatsen växlade vi pengar till Ugandisk Shilling och blev alla miljonärer. Våra chaufförer Karim och Salomon stod och väntade på oss och började lasta in alla våra väskor i minibussen.

Första stopp var Kabojja International School i Kampala. Vår kontakt Anna Sundell från Göteborg, rektor på skolan tog emot oss och visade oss runt på den fina skolan. Även Sam, som är en av två ägare till skolan, hälsade oss välkomna och vi åt frukost tillsammans. Det är intressant att se att Uganda även kan erbjuda skolor som är minst lika exklusiva som de bästa skolorna i Sverige.

                                                  Aulan i skolan                                                                                                              En skolklass

Efter besöket på skolan åkte vi till Sveriges ambassad i Uganda. Vi träffade ambassadör Maria Håkansson och utvecklingssamordnare Maria Löfstrand. Det är kutym att vi gör ett besök på ambassaden för att få reda på vad ambassadpersonalen har att informera oss om Uganda. Vi diskuterade bl. a det lilla bistånd som Sverige ger till jordbruk, vatten och sanitet, utbildning och hälsa. Vi ifrågasatte varför alla dessa områden som Sweduga ser som viktigast ligger endast på runt tio procent av det totala biståndet till Uganda. Vi fick inget tydligt svar på detta, mer än att mycket av det svenska biståndet slussas vidare till FN, EU och andra stora organisationer.

Men vi fick ett löfte från Anna Sundell som var med oss, att hon skall ta med sig Maria och Maria till Swedugas projekt i Kibisi.

Därefter åt vi lunch som vanligt på restaurangen intill ambassaden och sedan skildes vi från Anna som skulle tillbaka till skolan.

Nästa stopp blev JESA farm som är en stor gård belägen i Busonjo. Vi fick en rundvandring med hjälp av förmannen Hussein. Gården har omkring 500 nötboskap och stora arealer med mark. Gården bedrivs modernt och vi såg att Ugandas jord verkligen kan leverera. Gården har ett eget mejeri och vi hittade många av JESA farms produkter sedan i mejerihyllorna i butikerna.

Sedan var det dags för övernattning på ett hotell som vår platschef i Kibisi, Charity Oliver förbokat åt oss. Hotellet låg nära vårt projekt i Kibisi och var av det enklare slaget och mycket billigt, men ändå helt acceptabelt.

Dagen därpå åkte vi till Swedugas projekt i Kibisi. Kibisi är en by ute i bushen med cirka 250 hushåll.

Vid första besöket 2016, fanns endast en skola med stampat jordgolv och väggbeklädnad av lera. I byn har gjorts mycket och det senaste är en pågående byggnation av en servicebyggnad.

                                               Gamla skolan 2016                                                                                                  Nya skolan

Samtidigt kan vi känna att det skulle kunna gjorts så mycket mera med ett västerländskt tänkande, men med de förutsättningar som projektet har med brist på ekonomiska medel och kulturskillnader, så skall ändå Sweduga känna sig stolta över resultatet så långt.

I Kibisi startade vi upp med ett möte med de två organisationerna CCM Children Charity Ministry’s och AFRCUG’s styrelser som Sweduga stödjer. CCM driver skolan och AFRCUG, arbetar med utbildningar inom bl. a jord och skogsbruk, hälsa mm.

Syftet med mötet var att få till en dialog med styrelserna, om vikten att sträva mot ett oberoende av sponsorer. Det är inte lätt att bedriva utbildningsverksamhet lönsamt i Kibisi, men att succesivt minska beroendet är Swedugas målsättning. Organisationerna har redan börjat tänka i dessa banor, då CCM försöker starta internat för eleverna, vilket kommer locka föräldrar med bättre ekonomi att sätta sina barn i CCM skolan. Avstånden för barnen att ta sig till skolan är ofta långa.

Programmet för oss i Kibisi var intensivt. Nästa aktivitet var avslutning för vissa klasser av yngre barn och avslutning för den första vuxenutbildning för analfabeter i Kibisi. Dessa avslutningar görs med en tillställning med en verklig feststämning. Barnen är uppklädda och uppträder med sång och dans, samt fotografering.

Vuxenutbildningen som helt sponsrats av Sweduga genom sponsorer avslutades samtidigt. Det är näst intill omöjligt att förstå att dessa människor som lärt sig läsa, skriva och räkna inte tidigare kunnat skriva sitt namn.

 Det var med stor stolthet 34 vuxna människor tog emot sitt certifikat från Sweduga och läraren. Glädjen och stoltheten i deras blickar var obeskrivliga och önskan hos dem att fortsätta att utbilda sig är mycket stark. Gruppen bestod mestadels av kvinnor, yngre och äldre, men även av några män, även de både yngre och äldre.

Vallens IF, är en fotbollsförening i Stenungssund, har varit mycket generösa och skänkt Sweduga ett antal matchställ. Vår platschef Charity Oliver ordnade en match mellan ett flicklag, klädda i Vallens IF kläder och ett pojklag i samma åldersklass. Sweduga stöttar i första hand flickornas idrottande och de infriade alla våra förväntningar med ett tufft och orädd spel. Att spela fotboll barfota på en ojämn gräs/grusplan är inte lätt. Flickorna förlorade matchen bara med 2–0, men gjorde en imponerande insats och publiken var mycket imponerad. Tilläggas kan att de flesta pojkarna hade fotbollsskor.

Sedan var denna dag till ända och vi åkte tillbaka till vårt boende One Word i Bukomero.

Den enskilt största investering Sweduga gjort i Kibisi är uppbyggnad av en servicebyggnad. Servicebyggnaden är planerad att inrymma utbildningslokal, bostad för platschef och vakt, toaletter och avloppsanläggning.

Byggnationen pågick som bäst när vi gjorde besöket. Putsning av innerväggar pågick. Sweduga har under hela byggtiden sin ”kontrollant” på plats, för att se till att byggnationen sker enligt plan. Byggnaden kommer om allt går som det ska, vara inflyttningsklar i april månad. Sponsorskylten är redan gjord och Sweduga tackar ”Hos Marta och Maria” i Stenungssund för stor del av sponsringen av byggnaden.

Syftet med servicebyggnaden är att Sweduga nu kan arbeta mer självständigt, utan att låna/hyra lokaler av andra i området. Platschefen och vakten kommer att ha sin bostad där. Byggnaden är en viktig pusselbit i det tänkta Sociala centret som det planeras för i Kibisi.

Den nya servicebyggnaden tar form, Charity, platschef i Kibisi ser fram emot när den blir klar.

I agroforestry området har det nyligen planterats kaffe- och bananträd. Detta är en intressant kombination, som på sikt troligen kommer att ge ett bra resultat. I området planeras det också för ett demonstrationscenter, där Sweduga hoppas kunna odla grödor som inte är så vanliga i området, men som skulle passa för jorden som finns där. Som exempel kan nämnas hallon som ingen där vet vad det är, men en kvinna på ambassaden odlade hallon i sin trädgård med framgång.

Att besöka boende i närområdet i Kibisi är alltid lika intressant. Att t ex få träffa Malubwama Gorret, som genomgått analfabetutbildningen för vuxna och se hennes stolthet att kunna skriva sitt namn, dagens datum och siffror gör ”inget öga torrt”.

Fortsatt har tyvärr människorna det mycket tufft. Fattigdomen är på många håll brutal och det är ofattbart hur de överlever. Att besöka dem är en stark upplevelse och något man tar med sig hem. Besöken gjordes när det inte regnade, hur är deras situation under regnperioden då det vräker ner regn?

 Att få stödja dessa människor på olika sätt känns bra och ger dem lite hopp om framtiden.

Att få träffa glada barn i dessa miljöer är fantastiskt, att se att det finns en framtid även för dem.

Det är även roligt att se att Swedugas sponsring av ett getprojekt gett resultat och att det fortfarande aktivt pågår. Vi såg många getter och kvinnorna visar stolt upp sina resultat.

Eleverna i CCM skolan hade tyvärr fortfarande julledigt när vi besökte Kibisi. Men vi träffade rektorn och CCM styrelsens ordförande Dorothy.

Tacksamheten är stor gentemot Sweduga och särskilt till familjen som varje månad sponsrar lönerna till lärarna på skolan.
Den borrade brunnen som drivs med hjälp av en solpanelsanläggning fungerar utmärkt. Det är en stor succé med solkraften.                                   Att få tillgång till vatten, både till skolan, utbildnings-tillfällen och bevattning är avgörande för området.  Denna positiva erfarenhet tar Sweduga med sig för kommande projekt.

               

Vårt besök i Kibisi ger oss trots allt en känsla av hopp att kunna hjälpa människor till ett bättre liv. Förutsättningar finns, men vägen är lång. Det Sweduga gjort så här långt i Kibisi är fantastiskt. Vår förhoppning är att kunna bygga Kibisi till ett prototypområde, med ett servicecenter, där Sweduga kan visa på vad man med små medel kan göra för skillnad.

Swedugas ledord är:

• Vatten, sanitet
• Utbildning
• Jordbruk
• Hälsa
• Entreprenörskap

Pojken fick inte behandling för sin malaria i tid, så benet fick amputeras.

En fattig familj som är klädda i kläder vi  hade med oss, deras hem och dagens mat i köket